Älgjakt i sann Pinewood-anda

Bengt Rimark, VD på Pinewood, är en av dem som ser fram emot årets älgjakt. Bengt har jagat älg sedan tonåren och har under åren blivit en erfaren jägare med djup kärlek till naturen och dess traditioner. I denna intervju delar han med sig av sina upplevelser från skogarna, sina bästa minnen från älgjakten, och hur han förbereder sig inför årets säsong. För Bengt handlar älgjakten om mycket mer än bara själva jakten – det är ett sätt att förena natur, gemenskap och kultur på ett sätt som få andra aktiviteter kan.

Hur länge har du jagat älg, Bengt?
- Sedan början av 80-talet, när jag som 15-åring började som drevkarl i jaktlaget. När jag fyllde 18 år 1986 tog jag min jägarexamen och köpte bössa och gevär. Jag har varit med i samma jaktlag hela mitt jägarliv, det laget har funnits sedan år 1967. Mina föräldrar jagade inte men vår gård i Drömminge utanför Värnamo hade mark i jaktlaget så jag hade en given plats. Nu är min dotter intresserad av att börja jaga. Hon har varit med och skjutit in min bössa två år i rad, och hon sköt bättre än mig, haha! Men om någon ska bräcka en så är det väl skönt att det är ens barn.

Vad är det bästa med älgjakt tycker du?
- Det är en kul tradition som levt vidare i alla tider, en tradition som betingar natur med jaktvärde. Det är ett sätt att komma samman. Nuförtiden finns det inte så mycket älg i de småländska skogarna så hade jakten bara handlat om att skjuta hade nog inte så många deltagit. Det är många hemvändare som kommer för jakten och jag har flera släktingar i mitt lag. Jakten är ett fint sätt att träffas och det berättas många historier vid elden. I mitt jaktlag har vi sedan början av 80-talet alltid haft morgonsamlingen på samma ställe; kl. 08 bakom Alf Toréns ladugård. Då går man runt och ’nävahälsar’ på alla. Det är något högtidligt och disciplinerat över det. Älgjakten är egentligen som ett litet företag. Det är mycket förberedelser som ska göras inför premiären, älgtorn ska byggas och ses över och markerna ska röjas och göras skjutrena.

Berätta om ditt bästa älgjaktsminne!
- Det är ett minne som jag delar med säkert 90% av alla älgjägare; när jag sköt min första älg. När man jagar älg är man i regel rätt många i jaktlaget, och det finns en inbyggd otålighet hos alla. Om du skadeskjuter ett djur stannar hela jakten upp och därefter handlar allting om att lösa det.
Första älgen jag sköt sprang vidare efter skottet och markerade ingenting på vägen. Kvar satt jag i tornet på mossen och kontemplerade varför jag egentligen tagit skottet och exponerat mig för den risken. För nu visste jag vilken frustration det skulle bli hos resten av laget. Jag rapporterade min situation via radion, och som väntat stoppades drevkedjan för att i stället komma upp till mig. De började söka med hund men inget blod syntes någonstans. Men till min stora tur låg älgkvigan död ca 50 meter in i skogen. Jag hade skjutit en perfekt 5:1a. Men det är en skräckblandad förtjusning man känner när man avlossar skottet och älgen inte lägger sig.

Har du något favoritplagg från Pinewood som du bär under älgjakten?
- Innan jag började jobba på Pinewood har jag alltid varit känd (eller ökänd snarare) som den som fryser mest i jaktlaget. Jag fick alltid kommentarer om det, och det har hänt mer än en gång att jag fått åka hem för att jag gett upp för kylan. Men nu har jag hittat tekniken så nu kör jag alltid lager på lager. Jag har ett underställ i merinoull närmast kroppen, sedan ett mellanlager, och ytterst har jag vårt Hunter Pro Xtreme 2.0-ställ. På våra jaktmarker är det ofta långa avstånd med obrukad terräng till passen. Då är det viktigt att kunna reglera temperaturen på väg dit. Jag brukar öppna alla ventilationsdragkedjor och knäppa upp kragen i halsen. Förstärkningsplaggen har jag med mig i väskan och tar på mig mellanlagret när jag kommer fram till passet. Ingen jakt går att njuta av om man fryser.

Vad har du alltid med dig i packningen?
- Förutom det som är helt uppenbart har jag alltid med mig min handkikare. Skulle jag glömma den åker jag tillbaka och hämtar den. När man sitter på pass kan det bli mycket dödtid där man väntar på drevet eller på hundarna, och då har man möjlighet att underhålla sig under tiden. Jag har också alltid med mig matsäck i form av kaffe och smörgåsar gjorda på mitt eget surdegsbröd, vilket på passet blir en riktig gourmetupplevelse. Ingen mat smakar så gott som i skogen.

Har du några värdefulla tips till andra älgjägare?
- Något jag uppskattar väldigt mycket själv är att ta med mig en handkikare ut på passet. För mig är älgjakten mer än bara jakt, det är ett studiebesök i naturen. Du får en chans att uppleva naturens vardag när du sitter tyst och stilla i skogen på det sättet. Med en kikare kan du se fåglar och annat vilt som lever sitt liv utan vetskapen om att jag är där. Jag skulle säga att en kikare förhöjer hela naturupplevelsen.

Har du några reflektioner inför årets jakt?
- Det är besvärande lite älg i våra skogar. Jag tänker på vad det innebär på kort och lång sikt, och på hur älgstammen mår generellt. Mitt jaktlag är väldigt seriösa och selektiva med vad vi skjuter och gör alltid en väl bedömd avskjutning. Vi som har varit med ett tag ser den stora skillnaden som blivit på avskjutningen genom åren. Idag skjuter vi ungefär en fjärdedel så många älgar som för tjugo år sedan.

När Bengt ser tillbaka på sina år i skogen är det inte bara de framgångsrika jakterna som han minns, utan även de små, nästan osynliga stunderna som gör varje jakt unik. Med en handkikare i packningen och Pinewoodkläder som håller honom varm, är Bengt redo att möta ännu en jaktsäsong med samma entusiasm som alltid. Även om älgstammen kanske har minskat, så är hans passion för jakten och kärleken till naturen lika stark som någonsin.